Begravningstankar

På fredag, alltså om (mindre än) fyra dagar, är det dags för begravning.

Folk verkar inbilla sig att det ska vara en viktig brytpunkt – att det på något sätt ska kännas lättare efter begravningen. Som att jag skulle sakna dig mindre för att vi sjunger några sånger och pratar lite om dig och sedan gräver ner dig i marken.

Jag tänker att det nog lika gärna kan kännas etter värre efteråt. För då finns liksom inget att fokusera på, ingen hållpunkt. Efter begravningen finns ju liksom bara en evighet av dagar utan dig. Dagar som jag ska klara ändå, på något vis.

Begravningen innebär ju att det kommer en massa människor. Dina vänner, och många av dem i högsta grad även mina vänner. Det där är ju i sig dubbelt. Det känns hemskt att en massa människor ska behöva ta sig hit – ta ledigt från jobbet, lägga ut pengar på resor, och så vidare – bara för att se dig stoppas ner i marken och sjunga lite sånger och äta lite tillsammans. De får ju inte träffa dig. Bara mig. Och jag är nog inte så jävla rolig i nuläget :P Men samtidigt känns det ändå fint och bra att de kommer. De är mitt skyddsnät nu. Det är de som ska ersätta dig nu, även om du inte kan ersättas. Det är de som ska bära mig genom detta, hålla mig över ytan så jag inte drunknar, och samtidigt hjälpa mig att hålla liv i minnena.

För om jag försöker hålla liv i minnena utan någon som agerar flytväst så drunknar jag. Det verkar vara en svår balansgång det där: att minnas och känna det jag känner för dig utan att gå totalt sönder. Det verkar som att jag är tvungen att fortsätta hålla dig lite i skymundan i minnet och bara släppa fram minnena lagom mycket om jag inte ska gå sönder helt. Vilket ju känns för jävligt. Men jag är inte mer än människa. Jag måste försöka reda ut det här. Även om det innebär att jag stänger av dig lite. Men försvinn inte helt och hållet för det, snälla!

Nå. En sak i taget. Begravningen först, resten av livet sedan.

Det verkar för övrigt som att det ska bli typ småkallt och regnigt den dagen. Vi får väl se. Det skulle ju vara typiskt om det välbehövliga regnet kom just den dagen.