Kanske har jag hållit inne mer än jag borde under det här året. Kanske är det därför det vällt över alla breddar de senaste dagarna.
Kanske var det nödvändigt för att kunna ha glädje av det sista året. Att leva i glädjen av att ha dig kvar istället för i sorgen av att du skulle försvinna.
Om jag nu gjorde det? Jag vet knappt. Minns inte. orkar inte läsa tillbaka. Inte nu.
Jag fortsatte att göra saker. Sånt vi ville göra tillsammans, oavsett om du kunde vara med eller inte. För så länge du fanns kvar hade jag kraften att fortsätta, även om du inte var med och gjorde. Kanske insåg jag att utan dig här skulle kraften snabbt ebba ut till ett intet.
One response to “Kanske”