En tanke som en liten fladdrande fjärilsvinge från ett sätt att tänka som knappt är tillåtet

En liten märklig tanke fladdrar förbi då och då. Den får inget riktigt fäste, men den ger inte helt upp ändå. Vilket är ganska märkligt.

Tanken är ungefär så här: ”Fast tänk om jag istället på något vis bidrog till att han levde längre än han skulle gjort annars?”

För alltså: Jag är bra på att leta skuld och ansvar. Bra på att fånga upp allt det där som förnuft och forskning och klokskap av olika slag säger att man borde och jämföra och försöka hitta allting där jag kan ha brustit. Bra på att försöka hitta min del, vad jag borde ha gjort, på vilka sätt jag kan vara orsak och skyldig till att han dog så tidigt, att han fick cancer, att hans liv blev så kort.

Men den där lilla tanken fladdrar in, envetet, även om den vet att den är en så totalt främmande figur, och upprepar sitt lilla envisa ”Fast det kan ju faktiskt vara tvärtom? Det kan ju vara så att han skulle ha dött ännu tidigare, drabbats ännu tidigare, om inte du varit?”

Ovant. Konstigt. Och så kan det väl knappast vara? Jag kan trots allt hitta en väldans massa små och stora detaljer som skulle kunna ha bidragit negativt. Saker som kunde verkat åt andra hållet hittar jag typ inga. För så är inte vårt informationssamhälle uppbyggt. Och så får man ju verkligen inte tänka.

Men ändå. Ändå. Tanken hänger sig kvar, som en fladdrande fjärilsvinge.