Katterna vaktar på mig.
I början efter att du dött var det mest Saskia. Saskia var alltid mer din katt. Eller vår. Det var hon som brukade vakta på oss uppe i vår säng, lägga sig mellan oss, finnas där, lagom mycket i vägen.
Men nu är det Silke som ligger där mest hela natten, Silke som vaktar på mig och sjuåringen, Silke som kommer och lägger sig där när jag lägger mig och sover en stund på dagen.
Jag vet inte om Saskia känner sig bortskuffad, eller om det helt enkelt inte är lika intressant när du helt klart inte kommer tillbaka.
One response to “Vaktande katter”