Och så kommer då ett mejlsvar från labmedicin i Lund, på mitt mejl till genetisk vägledning. Fast mycket till svar är det inte:
Dina frågor är för komplicerade att svara på via mail. Det vore därför bättre om någon av våra genetiska vägledare kan få prata med dig. Du är välkommen att ringa det nummer du fått vid tidigare tillfälle, 046-XXXXXX, så kan de berätta och förklara.
I min värld är det där mycket märkligt. Hur kan något vara för komplicerat för att svara på via mejl? Ju mer komplicerat något är, desto bättre att ta det skriftligt, så att man faktiskt får med alla detaljer och inte tappar bort sig i samtalet. Och ännu mer när det är något som är känslomässigt svårt. Och det skriftliga svaret har dessutom fördelen att man kan gå tillbaka till det och läsa det igen, när man har glömt eller blivit osäker på hur det var eller vill fråga vidare.
Ju svårare något är, desto mer motiverat att ta det skriftligt. Tycker jag.
Uppenbarligen tycker inte personen som svarat det. Kanske är det frågan om personer som har lättare för det talade språket än det skrivna? Å andra sidan tycker jag att jag förklarade ganska väl i mitt mejl varför jag föredrog skriftlig kommunikation.
Jag som tyckte att jag trots allt varit duktig som orkat börja dra i det här. Och jag har någon sorts skräck att de ska hinna göra sig av med relevanta prover från älsklingen, så det känns liksom som att det kanske eventuellt skulle kunna vara dumt att skjuta på det här. Men för att över huvud taget kunna få någon sorts svar så måste jag alltså klara av att ringa och prata med någon?
4 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Jag kan i och för sig förstå det där med att saker kan vara enklare att förklara muntligt, man kanske behöver ställa några kompletterande frågor eller bara på ett rimligt sätt försäkra sig om att personen man talar med hänger med och det kan vara svårt i mailväxling tycker jag. Men det kan iofs vara svårt på telefon också. Tror du det skulle funka bättre med ett fysiskt möte kanske du kan skriva och föreslå det?
Däremot förstår jag inte hur man kan ge det svaret du fick med tanke på hur tydligt du motiverade att du föredrog skriftligt. Då får man väl försöka göra så gott man kan och förklara det som går i skrift.
Om du tror att jag kan hjälpa till med något så får du gärna hojta till (t ex skulle ju jag kunna ringa och ställa de där frågorna – men risken är ju förstås att jag bara blir ett besvärande mellanled.)
Kram.
Jag skulle tro att deras erfarenhet är att när de försöker med epost så blir det många mail fram och tillbaka som bara tar tid, och när det kan vara känslosamma samtal kan det vara svårt att uttrycka sig på rätt sätt brevledes. Sen förstår jag så väl att du känner att du inte orkar brevledes just nu. Ta det om någon månad i stället, kanske?
Hej!
Jag känner inte dig, men har läst din blogg några veckor nu. Du skriver så fantastiskt målande. Själv är jag en stor vän av det skrivna ordet och uttrycker mig mycket hellre i skrift än muntligt. Dock är jag också medveten om att hur väl jag än uttrycker mig skriftligt ligger tolkningen ändå alltid i betraktarens ögon. Det är inte odelat positivt att kommunicera i text, det bäddar ofta för missförstånd då man lägger sina egna värderingar i det som står skrivet. Med det vill jag ha sagt att jag tror att en skriftlig kommunikation med sjukvården om så här känsliga saker inte är att rekommendera då budskapet kanske misstolkas, i ena eller andra änden. Det kan ju också vara så att de ”i andra änden” må vara experter inom sitt område, men inte experter på att uttrycka sig rätt i skrift. Det kommer säkert en dag när du känner dig redo att lyfta luren och ringa det där samtalet.
Stor tröstande kram till dig
Författare
Tolkningen ligger alltid hos (eller påverkas av) mottagaren, oavsett om man uttrycker skriftligt, muntligt eller genom charader :-) Och som min svensklärare på gymnasiet påpekade: Det står faktiskt inget mellan raderna (oavsett vad folk väljer att tolka in). Det vill säga tolkningsproblem/risker föreligger oavsett uttrycksform.
Men ja, sannolikt handlar det till viss del om att de ”i andra änden” är bättre på tal än på skrift. Och kanske drar de också slutsatser utifrån någon sorts genomsnittsperson (och antagandet alla funkar likadant) när de bestämt vad de anser vara lämpligt som kommunikationsmetod?
För min del är i alla fall det skriftliga den starkaste sidan. Jag kommer inte att satsa på vare sig podcast eller videoblogg :-)
[…] att jag hade fått svaret att de inte kan svara på mejl (och sedan skrivit ett inlägg om min uppfattning om det) så skickade jag slutligen […]