Det finns ju en hel värld därute, med saker jag egentligen vill göra, och som jag kan göra och får göra. Och som du för den delen skulle tycka att jag skulle fortsätta göra och absolut inte låta bli för att du inte är här. Men allting blockeras av den här jävla sorgen. Den ligger i vägen för all glädje och all vilja och all lust. Allt som blir kvar är ett tungt motstånd, som består av den där ledsenheten som ligger och tynger ner allt.
Jag vill vara jag. Vill vara den jag kan vara, ta tag i glädjeämnena och göra saker, ta vara på det faktum att jag faktiskt lever.
Jävla skitsorg. Jävla skit att jag ska sakna dig så förbannat i varje litet steg.
3 responses to “Fan att det ska vara så jävla svårt!”