För Silke ligger i stora sängen med mig och sjuåringen. Varje natt. Hela natten för det mesta.
Igårkväll när jag gick och la mig – då hade jag faktiskt lyckats gå ner och göra lite saker efter att sjuåringen somnade – så hade hon lagt sig på min plats i sängen. Så jag flyttade på henne. Och då la hon sig i fotändan mellan oss. Och spann. Högt och ljudligt. I all evighet. Spann och spann och spann, så det var omöjligt att somna.
Så jag lyfte ner henne på golvet vid fotändan. Då kom hon upp igen och la sig uppe bredvid min huvudkudde. Och fortsatte spinna lika infernaliskt.
Så jag lyfte ner henne vid sidan av sängen, ganska bryskt, och hoppades på att hon skulle gå sin väg. Men då la hon sig bara platt ner där, på fläcken, och spann lika högljutt.
Helt omöjligt att somna.
Till slut la jag mig i sjuåringens säng en stund.
Så alltså, vad har du sagt till henne? Att hon ska vakta oss när du inte är kvar? I så fall tar hon det på väldigt stort allvar.
2 kommentarer
<3
Katter är magiska djur. De har ett extra sinne och är väldigt perceptiva för förändringar av olika slag. Och de är alltid ärliga med sina avsikter, så det finns sällan en baktanke med saker de gör. På så sätt känns det extra fint att läsa om hur katten värnar om er lite extra just nu. Förbehållslöst. Synd bara att spinnandet störde nattsömnen :-(.
Jag ser dig
/anna