När jag var hos bouppteckningsjuristen igår så kom frågan upp om bil: har vi en sådan, och vad har den för värde och vem står den på och så där.
Jag konstaterade att den nuvarande bilen ändå står på mig – vi har skiftat fram och tillbaka. Och så beklagade jag mig lite över den här idiotin med att en bil officiellt bara kan stå på en person, dvs att det baar kan vara en ägare i registret, vilket är idiotiskt när man har bilen gemensamt – köper den för gemensamma pengar, betalar alla kostnader gemensamt, använder den lika mycket. Och så berättade jag om pappret vi skrivit en gång i tiden – inte om den nuvarande bilen (utan om bilen två steg bakåt i tiden, konstaterade jag när jag kom hem och letade reda på pappret) – där vi gemensamt deklarerat att bilen faktiskt var vår gemensamt.
Då berättade juristen att det faktiskt är civilrättsligt möjligt att äga en bil tillsammans, för det står i en lag från år 1904 som faktiskt inte ändrats sedan dess. Och det man gör om man vill att bilen ska ägas gemensamt är just precis det vi gjorde: man skriver ett papper.
Så här skrev vi vårt papper:
Ort 030114
Bilen Ford Escort med registreringsnummer XXX XXX, i Vägverkets register registrerad på [älsklingens namn], ägs gemensamt, med vardera ½, av undertecknade. Beslut om bilen tas gemensamt. Båda undertecknade har rätt att använda bilen. Ansvar kopplat till ägandet av bilen är gemensamt.
Och så underskrifter och namnförtydliganden och personnummer.
Förmodligen hade det behövt vara bevittnat för att verkligen gälla. Men ändå :-)
Läs även Det finns ingen huvudsaklig användare till vår bil.