Det blir liksom på samma gång obegripligare och plågsammare för var dag som går. Plågsammare att du inte finns här och aldrig mer kommer att göra, och obegripligare att du, just du, skulle vara död – för det kan du ju liksom inte vara?
När vänder det? Hur länge fortsätter det att bli värre innan det blir bättre?
(Nej, jag väntar mig inga svar.)