En vän skickade den här länken. Och jag har inte lusläst den, men konstaterar att mitt skrivande här i bloggen, inte minst till dig, verkar vara ganska vettigt – och att det även finns en poäng med att jag vill att andra ska läsa. Och det känns ju lite bra att det jag själv känner är nödvändigt också verkar ha en poäng mer ”objektivt”.
I den länkade texten står det också om att skriva om brustna drömmar och förhoppningar. Och då insåg jag att det ju faktiskt kunde finnas en poäng med att göra just det.
Egentligen kan listan göras väldigt kort och skrivas så här:
- Fortsätta
För det är vad vi skulle ha gjort, vad vi ville göra. Fortsätta vara de vi var, fortsätta med pågående projekt, fortsätta att leva ungefär samma liv – men där barnen förstås växte upp och det blev mer tid för varandra och för annat.
Men jag inser att listan förstås behöver delas upp i mindre punkter för att det ska bli meningsfullt. Så här följer en något längre lista:
- Renovera glasveranda nr 2 och vardagsrummet
- Fortsätta med att förbättra stort och smått på huset utifrån behov
- Kunna njuta av allt som liksom börjar bli klart i det här renoveringsobjektet
- sitta på verandan och äta frukost
- sitta långa kvällar i orangeriet och dricka te och prata och kanske värma choklad på kaminen
- Spela in musik tillsammans
- Lyssna på andras musik
- Prata, skriva, umgås, diskutera
- Tända en brasa att mysa framför på vintern och skotta snö när snöstormen kommer
- Odla goda och spännande och konstiga och intressanta saker i trädgårdslandet
- Vara bra föräldrar åt våra uppväxande barn och ha intressanta diskussioner med dem och göra saker med dem
- Ha mer tid för att hitta på saker tillsammans nu när barnen börjar bli större
- kunna gå ut och dansa utan att ha barnen i släptåg, kanske åka på festival
- kunna göra saker i trädgård och hus tillsammans i större utsträckning
- laga mat tillsammans
- sylta och safta
- Fortsätta engagera oss i viktiga saker och försöka påverka världen till att bli bättre
Ja, typ så.
Jag vet, det låter inte så mycket för världen. Och framför allt låter det kanske inte som något som är omöjligt att göra utan dig. Men alltså, alla som kände dig måste kunna inse att ovanstående saker med dig respektive utan dig är väldigt olika saker…
Den där listan är tillräckligt för att fylla ett liv där vi levde tills vi var nittio.