Det slog mig att jag kanske skulle fundera lite löst på det här med tapeter till vardagsrummet. För om vi ska renovera här så kommer ju väggarna också att komma ”på tapeten” tids nog, även om det är golvet som är det väsentliga.
Så jag satte mig att slösurfa tapeter. Kändes som en lagom syssla efter att ha hanterat storbråk mellan barnen.
Men det gör bara ont. Och jag önskar att vi hade diskuterat tapet för vardagsrummet, att vi hade bestämt vad vi skulle ha.
Det låter säkert bisarrt. Många skulle säkert se det mer som skönt just att inte behöva komma överens om tapeter.
Men vi var ju alltid så överens! Du var ett utmärkt bollplank. Med dig kunde jag vända och vrida på sådana där smakgrejer och veta att när vi hade landat i något som vi båda var nöjda med, så skulle det också bli bra.
Nu måste jag alltså bestämma själv. Och jag kommer inte ens att ha chansen att visa dig resultatet efteråt.
Det finns en risk att jag väljer att sätta en annan färgvariant av Axmarby – den vi har i matrummet – bara för att det är en tapet vi valt tillsammans och jag vet att vi i alla fall vid något tillfälle diskuterat möjligheten att göra just så.
One response to “En kniv rakt genom tapeten”