Jag är så trött på de fysiska effekterna av sorgen. Den enorma tröttheten. Illamåendet. Handlingsförlamningen. Den fysiska depressionskänslan i hela kroppen och hela tillvaron.
De är så påfrestande. Så tunga.
Det räcker liksom gott och väl med huvudet, tankar, känslor.
Pingback: Några ord till den som ska umgås med mig | Sanne skriver
Pingback: Saknat ord | Sanne skriver