Bildurval

Det är märkligt det här med bilder… I dessa tider med digitalkamera tar man ju en oherrans massa bilder. Det är spontana bilder, bilder fångade i ögonblicket. Man kan ta hur många som helst, och så blir några av dem bra.

Det finns oändligt med bilder på vår dator. Dels bilder på saker vi sett – byggnader, natur och så vidare. Dels bilder på barnen – långa serier där man följt dem under en stund och hoppats på att få några bra bilder – och många bilder är faktiskt bra också.

Däremot har vi ju ”lärt oss” att arrangerade bilder inte är något att ha. Alltså bilder där vi står uppradade, till exempel hela familjen. Därför finns det väldigt få sådana bilder. Över huvud taget finns det väldigt få bilder på förälder ihop med barn när vi kommer förbi bebistiden när ungen alltid var i en vuxens famn, typ.

Det finns alltså alldeles för få bilder på älsklingen ihop med något av barnen. Och extremt få bilder på oss som hel familj.

Det grämer jag mig också över. Ofantligt.