De där sakerna jag också behöver hjälp med

Det blir så lätt att man fokuserar på de praktiska sakerna jag behöver hjälp med. Det finns oändligt med sådana. Och hur enkla de än är, teoretiskt, så är det ändå tungt nog att formulera dem, liksom.

Men sedan finns det alla de andra sakerna. De som är ännu viktigare för min överlevnad. De som är ännu svårare att be om.

• Fortsätt påminna mig om att det inte var mitt fel att han dog. Att jag inte borde gjort något annorlunda.
• Fortsätt påminna mig om att jag gjorde så gott jag kunde. Att jag inte ska känna skuld för att jag inte utnyttjade tiden bättre eller annorlunda. Att mina prioriteringar var okej, om än inte alltid perfekta.
• Om du kände honom, påminn mig då någon gång ibland om att han var nöjd. Att han var lycklig med mig. Att han inte ångrade sitt val att leva med mig.

Ja, och så vidare.

Det är så lätt att tvivla så här i efterhand. Så lätt att tvivla när den man älskar är borta. Så lätt att anklaga sig själv och skuldbelägga sig själv när man är djupt nere i sorg och mörker och elände.