Med jämna mellanrum framförs det högljudda synpunkter i medier, synpunkter om hur offentliga medel ska få användas. Inte en skattekrona ska användas till felaktiga eller onödiga eller slösaktiga saker, kan man väl sammanfatta budskapet. Ingen lyx till anställda och så där. Inga onödiga insatser. Hela tiden välja det billigaste alternativet. Ja, och så vidare.
Jag jobbar i det offentliga. Våra löner är ju knappast fantastiska – det är liksom inte för den höga lönens skulle man först pluggar en hel massa år på universitet och sedan jobbar för att ”rädda världen” inom offentlig verksamhet. Men vi har vissa andra förmåner. Inga oerhört fantastiska saker, inbilla er inget. Men om jag behöver gå till läkaren så får jag tillbaka en del av kostnaden av arbetsgivaren. Och behöver jag receptbelagd medicin, så får jag också tillbaka kostnaderna av arbetsgivaren.
Men det där är ju typiskt onödiga kostnader. Sånt där som staten kanske inte borde lägga pengar på, enligt de där som skriker om att offentliga medel ska användas rätt. Så jag skäms lite grann varje gång jag begär ut ersättning för sådana utlägg. Nej visst, det är inga stora pengar, men ska liksom alla ni tillsammans bekosta mitt sertralin och min movicol?
Dessutom är det ju viss administration runt att få ut dem. Saker som ska fyllas i i tidredovisningssystemet, papper som ska skrivas på, kvitton som ska kopieras och skickas in. Administration stjäl tid från mer prioriterade arbetsuppgifter. Tid är pengar. Och tid är värdefull och ska handskas rätt med när det alltid finns mycket att göra.
Så ofta struntar jag i att begära ut pengarna. För att jag skäms att jag kostar pengar. Och för att jag tycker att jag inte har tid och ork att greja med det.
Jag antar att det är den effekten de vill ha, de där som tjatar om vikten av att offentliga medel inte ska användas fel?
2 kommentarer
Jag tror att många bara inte tänker längre än näsan räcker. Så där i största allmänhet.
Poängen med systemet med att få tillbaka en del av konstnaderna är väl bl a att man inte skall dra sig för att gå till läkare och få sin medicin. Vilket i sin tur innebär friskare medarbetare som inte behöver sjukskriva sig lika ofta. Vilket i slutändan borde betala sig för arbetsgivaren. Det blir ju många läkarbesök och medicinburkar för ett par dagars sjukfrånvaro, liksom.
Men jag förstår att det tar emot lite att utnyttja en sån förmån.
Inom det privata har vissa företag något liknande, men där hanteras det som en försäkring, dvs företaget betalar väl en klumpsumma per år och anställd, vilket i sin tur innebär att det kostar inte arbetsgivaren mer att gå till läkaren, utan det snurrar bara runt hos försäkringsbolaget. Och det innebär i sin tur att man från företagets sida uppmanar de anställda att utnyttja förmånen, eftersom man så att säga redan har betalt för den. Fast på lång sikt hade väl premierna gått ner om folk hade utnyttjat förmånen mindre (ja, just det är väl en önskedröm, i praktiken hade väl något annat försäkringsbolag lockat med lägre premier på grundval av den faktiska utnyttjandegraden).