Jobbahinnajobbahinna

Upp på morgon. Få iväg ungar till skola. Jobba (hemifrån). Hämta hem barn från fritids. Handla mat. Laga mat. Fixa med diverse byråkrati som blanketter och annat. Reda ut de mest akuta sakerna för morgondagen. Försöka planera saker som måste planeras. Få igång en diskmaskin. Få barn i säng.

Jag vattnar inte. Jag skördar inte. Jag sköter inte trädgården. Jag målar inte fönster. Jag håller inte kontakten med folk. Jag lyckas inte, hinner inte, orkar inte prata djupare med lagom ovilliga barn.

Där nere ligger fortfarande blanketter som jag struntat i att fylla i. Min tekopp är huvudsakligen odrucken. Klockan är snart halv elva, och ungen bredvid mig har nyss somnat. Jag ska nog kanske gå och plocka ur en diskmaskin.

Nej, jag är inte fruktansvärt effektiv i det här. Skulle jag satsa på att verkligen vara effektiv skulle jag kunna hinna mycket mer. Och rasa ihop helt allra senast om en vecka.

3 kommentarer

    • Maria25 augusti, 2016 kl. 09:15
    • Svara

    Nej men vem sjutton orkar gå runt och vara effektiv konstant? (Ja OK finns säkert folk som pallar men det får stå för dem för jag gör det inte, inte ens fast jag mår bra över lag och inte har några större problem i tillvaron.) Jag har länge tänkt skriva nåt i stil med ”förstår du hur mycket du faktiskt hinner med jämfört med vad som egentligen är rimligt?”. Jag menar jag och P har haft 6 veckor semester i sommar och vi har renoverat två (2) fönster och målat en (1) fasadsida. Och tycker ändå vi haft fullt upp. Nu när det är vardag igen orkar jag inte heller med särskilt mycket av det där du listar (vattna, skörda, måla, hålla kontakt med vänner). Det är för mycket för vem som helst, även i mycket mer gynnsamma situationer.

    Så nä, skit i att vara effektiv. Tänk att du arbetar på ett långsiktigt hållbart sätt istället när du känner dig ineffektiv. Det brukar jag tänka, då känns det lite bättre på nåt sätt :-)

    Kram <3

      • sanne25 augusti, 2016 kl. 09:23
        Författare
      • Svara

      Nä, det är väl snarast så att jag inte ens känner att jag reder ut det där första stycket i inlägget…

        • Maria25 augusti, 2016 kl. 09:47
        • Svara

        Jag förstår det <3 Menar bara att det är inget konstigt att det är så, det är en utmaning för vem som helst att få ihop vardagen, så i din sits är det inte underligt att det är övermäktigt. Men det är skit att det ska behöva vara så.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.