Åttaåringen vill nästan aldrig somna utan att jag sitter hos honom. Och det tar tid för honom att somna.
Tolvåringen går inte och lägger sig utan att jag tjatar på honom.
Och det är förbannat svårt att samtidigt sitta bredvid ett barn som inte somnar på ovanvåningen och stå och tjata på ett annat barn på bottenvåningen.
Eller – det går inte.
1 kommentar
En f d kollega till mig hade också problem med att tjata barnen i säng. Hans lösning bestod av en väckarklocka som ringde vid barnens läggdags. Förvånande nog fungerade det bättre än föräldrarnas uppmaning. Jag har inte provat det själv (än). Och dina barn tror jag är äldre än vad hans var. Men jag har följande erfarenhet: hemma hos mina föräldrar hade vi en liten, högljudd pingla, som mina föräldrar ringde i när det var mat. Av någon (samma?) anledning så var det mycket mer effektivt än ett högljutt ”MATEN ÄR KLAR!”. Kanske för att man inte kan säga emot en klocka som ringer, typ. Någon psykolog får förklara…