Som i att behöva ta alla besluten själv. Ingen som kan säga ”Hä dug” eller sätta ner foten i mitt velande – eller för den delen bekräfta att jag resonerat bra.
Eller att behöva både göra själva jobbet och städa upp efter det. Om jag ställer mig och saftar eller syltar eller experimenterar i köket, så är det också jag som måste sköta all marktjänsten med disk och undanplockning.
3 responses to “Den konkreta saknaden sitter i så märkliga saker”