Jag är så trött på att behöva vara orolig. Så trött på allt som måste lösas. Så trött på allting oförutsägbart. Så trött på allt det är jag som måste lösa när det inte ens finns några lösningar.
Så trött på att ha en klump i magen, en klump i bröstet och ett getingbo i huvudet. Så trött på att vara otillräcklig och inte kunna göra något åt ens det allra allra viktigaste.
Och jag borde ha lyssnat på de där som sa att jag aldrig borde skaffat barn.
2 responses to “Så trött på”