Det händer då och då nuförtiden att personer jag bara känner ytterst ytligt kallar mig Sanna. Jag har alltså inte presenterat mig som Sanna eller på något annat vis antytt att jag heter eller kallas Sanna.
Min bästa gissning är att det kommer sig av att de läser bloggen. Och att de av någon anledning tycker att nä men det kan ju inte vara Sanne, det måste vara Sanna.
För det är så väldigt tydligt ett a de säger på slutet istället för ett e. Ja, alltså de personer jag pratar om nu.
Och det känns så väldigt märkligt. Ja, jag har sedan många år vant mig vid att mitt smeknamn inom familjen blivit allmängods, och jag har sedan själv ökat på det genom att använda det som alias på nätet i alla möjliga sammanhang. Det är helt okej att kalla mig Sanne.
Jag är Sanne. Men jag är faktiskt inte alls Sanna. Inte ett dugg.
1 kommentar
Ja, det är olika, de tre av mina systrar som slutar på A får ibland sluta på E när andra säger deras namn, och även min femåring med det långa namnet som slutar på A. Hon gillar dessutom inte när folk skriver hennes namn fel, och där handlar det inte bara om Ä/E som vi pratade om en annan dag, utan ofta flera bokstäver, som då ger en helt annan variant av namnet.