Med tanke på tidigare inlägg, så vore det intressant om du som läser detta kommenterar något kort om varför du läser min blogg. Till exempel:
- För att du känner mig och vill veta vad som händer i mitt liv
- För att du känner igen dig i saker jag skriver eller finner stöd
- För att du tycker du lär dig om hur andra människor har det, får en ökad förståelse eller något sånt.
- För att du tycker det jag skriver är intressant eller ger nya perspektiv.
- För att du tycker jag är helt kokobäng och du samlar på dig argument för att jag är helt kokobäng.
Du behöver inte tala om vem du är, du kan använda ett alias. Mejladressen du anger kan bara jag se, inte andra som läser bloggen.
[Nej, kokobäng är inte ett accepterat ord. Du som verkligen tycker jag är det tycker säkert inte det är ett lämpligt ordval. Knäpp kanske faller dig bättre i smaken?]
18 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Alla orsaker du listade, utom kokobäng-punkten. Mest den tredje, att förstå hur andra tänker, tror jag. Du är bra på att förmedla det!
För att du är en bekant i utkanten av min bekantskapskrets, jag halkade in här pga de senaste årets omständigheter och hoppas ha kunnat bidra med tankar och pepp, samt viss igenkänningseffekt. Samt att det du skriver ibland är intressant, och ger mig ökad förståelse eller nya perspektiv. Eller minnen, som att man faktiskt kan säga kokobäng :-)
Hej! Jag känner dig inte och bor långt ifrån Skåne. Jag läser för att du ger mig nya perspektiv. För det vill jag tacka dig
Alla utom den sista punkten men mest nr 1 och 4. Kram.
Ibland sättet du ord på vad jag känner men inte själv får ut… Du vågar och jag har liksom alltid själv tyckt jag vågar uttrycka mig bra, men du får till det bättre… Jag lider av ångest o borde i något uppslagsverk om ångest vara en synonym för ångest… Det är en tröst att veta att jag inte är ensam. Du är klok och vettig
1) För att jag är avlägset bekant med några av dina vänner och råkar bry mig fast på behörigt avstånd. Långt från Skåne. Inte i Linköpingstrakten heller…
2) För att jag känner igen mig i saker du skriver (grävde lite i gamla inlägg med taggen ”ångest” och hittade t ex den utmärkta texten om varför det som händer på t ex scenkonstutbildningar inte funkar för alla typer av folk med talang på det givna fältet) och genom texterna finner stöd för några aspekter av självinsikt som är nyttig.
3) För att jag tycker jag lär mig om hur andra människor har det, och får en ökad förståelse eller något sånt. Inte minst för att Sanne tycks ha en rätt kärv och kompromisslös attityd till andras behov av konsensus kring hur saker är, och inte automatiskt delar ut digitala hjärtan, guldstjärnor och kramar för precis allt som sägs i kommentarerna. Otypiskt och bra. Man får kämpa lite för att bli gillad här!
4) För att jag tycker det Sanne skriver är intressant och ger nya perspektiv. Vore det enkelt skulle det inte vara lika intressant.
5) För att jag tycker Sanne är rätt ovanligt hopskruvad och jag samlar väl varken på argument eller folk, men har ett egenintresse i att hålla mig informerad om att det existerar andra än jag själv och mina närmaste och avlägsna släktingar som är ovanligt otypiska. Vi behövs också, tycker jag faktiskt. Heja!
Vad Maria sa :-)
För att jag kände dig för länge sedan, och vi kanske börjar lära känna varandra lite mer igen. Och för att jag är nyfiken och gillar att läsa om andras tillvaro.
För att du skriver bra – ett vackert språk. För att jag är nyfiken på andra människor. För att det är skönt att läsa om att andra också har ångest, inte bara jag. Och för att jag ibland håller med dig och ibland inte, och det är en bra sak!
Mest av allt dessa två:
För att du tycker du lär dig om hur andra människor har det, får en ökad förståelse eller något sånt.
För att du tycker det jag skriver är intressant eller ger nya perspektiv.
Tack för en fin blogg!
För att du verkar vara en skön typ!
Hittade hit via ett inlägg på Facebook. Jag är obotligt nyfiken på andra människor, men har inte alltid så lätt att skapa djupa relationer med människor irl. Inte så pass djupa att man skulle komma att prata om det som du skriver om, i alla fall.
Författare
<3 Det var ju inte min avsikt att fiska efter komplimanger, men det värmer med så många fina ord.
Jag kände din make i min ungdom. I samband med hans död hittade jag hit och läser för att det är intressant. Följer en del andra bloggar, både till folk jag känner och folk jag inte vet vilka de är för att det är intressant att få en inblick i andras liv och tankar. Något att jämföra mitt eget liv med och få vidgade perspektiv.
Jag hittade hit strax innan din makes bortgång (vilket nog har berört mig mer än någon annans bortgång, trots att vi bara var sporadiskt bekanta). Sedan fortsatte jag läsa till att börja med av någon slags deltagandeskäl, men sedan framförallt för att jag tycker dina inlägg är intressanta och öppenhjärtliga. Det blir även en slags reality check för mig att få läsa om dina funderingar och även ljusare och mörkare sidor, som jag ibland känner igen från mig själv. Jag tycker att kombinationen av ditt personliga sätt att skriva tillsammans med bloggens anonymitet gör att du kan skriva väldigt ärligt och öppenhjärtligt på ett sätt man sällan får uppleva ens med nära vänner och bekanta, tack var att man på det sättet skalar bort alla sociala formler och krav, och kvar finns den rena tanken eller oförfalskade känslan.
För att vi har känt varandra så många år och för att jag gärna vill kunna hålla mig uppdaterad med vad som händer i ditt liv även om jag inte har möjlighet att göra det superregelbundet.
Förresten så är ju kokobäng visst ett ord. Ett ganska bra ord dessutom :P
För att jag gillar hur du skriver och beskriver tillvaron. Vissa saker känner jag igen mig i, andra är en insyn i Något Annat. Du har ett rättframt sätt att uttrycka dig som jag uppskattar och jag uppskattar att ha fått chansen att se in i en annans värld. Önskar att jag kunde visa det mer konkret, men jag vet inte hur.
Vi känner ju inte varandra egentligen, du och jag, vi har träffats ett par gånger gånger bara. Eftersom jag läst din blogg, först för att förstå och bearbeta din älsklings sjukdom och bortgång och sen just för att följa dig, då jag finner dig intressant, så känner jag mig ibland också lite som en tjuvlyssnare. Jag vet helt enkelt inte hur det är tänkt att man ska visa sin uppskattning för att man får ta del av en annan människas liv och tankar, jag lamslås lite inför att avslöjas som en hamgaround när jag egentligen vill säga och visa att jag beundrar dig och alltid uppskattar att läsa det du skriver. Och jag skulle vilja kunna göra mer än hänga i periferin, men vet inte hur.
<3
Författare
Häng då kvar. Jag uppskattar att ha dig som läsare och du behöver inte alls känna dig som tjuvlyssnare. (Och att jag stängt vissa inlägg nu det allra sista beror inte på att jag känner mig tjuvlyssnad på på det sättet – det finns andra skäl.)
Jag hittade din blogg när din man gång på gång länkade till den i sina facebook-inlägg. Hans fru som jag aldrig träffat. Till sist slogs jag av hur mycket jag uppskattade att läsa dem och framför allt var det nästan kusligt hur många intressen och funderingar vi verkar ha gemensamt. Så jag som aldrig någonsin följt en blogg började läsa din regelbundet. Läser, tänker, känner och inspireras. Tack och kram!