En av de saker jag bestämt mig för att göra idag, den första dagen jag jobbar 75% av min ordinarie arbetstid på jättejättelänge, var att återigen plocka fram och titta på det jag skrev ihop i vintras, i mallen från psykologen hos företagshälsovården. Jag klistrar in delar av det nedan. En del plockar jag bort här, för att det av integritetsskäl, för mig och andra, inte ska stå här.
Vidmakthållandeplan och återfallsprevention
Vilka svårigheter sökte jag för?
Utmattning, stress, långvarigt svår livssituation som lett till kognitiva svårigheter m.m.
Vilka var orsakerna till att jag utvecklade dessa besvär?
Stress och otillräcklighet, allra mest i privatlivet, som gjort att jag pressat min flexibilitet gentemot omgivningen och slagit knut på mig själv tills min hjärna gått sönder.
Vad har jag lärt mig, testat, klarat av? Strategier?
- Att lita på mig själv, på min känsla, lyssna på kroppens signaler, och våga agera på detta
- Testa nya strategier
- Våga riskera att det blir fel
- Sluta undertrycka känslor
- Bli tillåtande och flexibel inför egna behov
- Tillbaka till nuet
- Skriva ner orostankar (+tröstande/lugnande tankar)/börja blogga igen
Vad kan jag utmana mig med i framtiden?
- Fortsätta öva på att våga ta beslut utan att väga in alla aspekter, våga ta risken att det blir fel
- Våga vara ”lat”
- Våga stanna upp när det känns jobbigt i stället för att bita ihop och köra på
Förebygga återfall
Hur märker jag när det blir jobbigt igen? Varningstecken?
Känslan av ”Ekorrhjulet”. Att jag inte räcker till och att det inte finns något annat att göra än att köra på, att jag inte har några utvägar.
Finns det särskilda riskfaktorer/situationer?
- När allting hopar sig och jag inte har några lösningar eftersom jag inte är övermänniska
- När det uppstår luckor men jag ändå tycker jag ska fortsätta jobba på, för att jag tycker tiden måste utnyttjas.
- När jag gör något kul men svårt och kör på utan pauser.
Vad kan jag göra då?
- SLUTA VARA SÅ JÄVLA DUKTIG!
- Låta bli att kräva logik och rationalitet av mig själv
- Kliva åt sidan. Titta på situationen utifrån. Våga följa mina råd till andra.
Min egen lista med saker jag lärt mig och gjort
- Sticka på möten (vilket gör mig mindre rastlös, inte minst när det drar ut på tiden)
- Öva mig på att bestämma mig för något och så blir det som det blir
- Bollplank för texter vid behov -> inte fastna med alltsammans i mitt eget huvud. (Fast hon har slutat. Jag behöver ”skaffa” en ny.)
- Pratat med diverse personer om diverse besvärliga saker (som lett till förbättringar)
- Lägga in mejlrensning i kalendern, en halvtimme åt gången, det blir så mycket det blir och vara nöjd med det det blir.
- Svara ”Jag kan inte nu. Du får mejla”
- Se till att avsluta arbete 10 min innan det är dags att gå så att inte alla kommer och hugger mig sista stunden och jag blir jättestressad.
- Avsätta tid. Ta pauser. Skriva upp hur långt jag kommit och vad som ska göras. Inte jobba mer än en viss tid.
Mmm … Väldigt mycket av det handlar ju om att faktiskt få lyssna på mig själv. Mina behov, mina prioriteringar. Och att inte bli skammad på olika sätt för att jag gör det.