När nånting skiter sig så utgår jag från att jag gjort fel eller att jag borde gjort något annorlunda.
När avloppet i badrummet slutade fungera så antog jag att det var mitt fel. Att det var mitt och äldste sonens hår som gjort att det var stopp. Att jag rensar avloppsbrunnen för dåligt och för sällan. Att mina b**sk****r är för stora och satt igen rören. Vi funderade också kring om vi inte är för duktiga på att separera bort olja från stekjärn innan diskning och liknande.
Och visst hade det runnit undan dåligt i avloppet under badkaret ibland tidigare också. Jag borde förstås ha hyrt in avloppsspolning tidigare. Och använt olika sorters avloppsrens med regelbundenhet.
Sen visade det sig att felet inte alls låg i något sådant. Inga sådana saker får ett avloppsrör utanför huset att sätta sig. Det handlar förmodligen om markförhållanden. Eller möjligen ett dåligt jobb av den som fixade rördragningen för knappt 21 år sedan.
Och uppenbarligen är trekammarbrunnen också helt körd, med mellanväggar som släppt. Och det i sin tur beror (kanske) på att infiltrationen är igensatt. Den ska rimligen inte ge upp efter knappt 21 år. Och ja, där kommer ju också tankarna: jag borde ha tittat till avloppet oftare, kanske? Det hör ju till sånt man inte tänker på. Det som funkar det funkar, det tänker man inte på särskilt ofta. Slamtömningen har skötts årligen (även om den blev försenad ifjol, för att slamtömmaren tyckte det var för mycket gräs runt trekammarbrunnslocket – men å andra sidan är vi bara tre personer i hushållet, så det borde verkligen inte varit någon kris).
Trekammarbrunnen är för övrigt full igen. Trots den extra tömningen för en vecka sedan. Det konstaterade jag när jag gick runt och visade försäkringsbolagets inspektör igår.
Försäkringsbolaget kommer att stå för sanering efter bajshavet i källaren och ersätta de prylar därnere som blev bajsiga. De kommer däremot inte att betala ett öre för det dryga dagsverke och den utrustning som avloppskillen lade respektive hyrde in för att åtgärda det akuta och felsöka.
Så kontentan är att det inte längre är stopp i badrummet, men att vi behöver fixa ny avloppsanläggning så snart det nånsin går.
För elva dagar sedan hade jag ångest över att ringa avloppsjour, vilket skulle kosta flera tusen kronor. Nu vet jag att jag istället måste fixa ett nytt avlopp för flera hundra tusen kronor.
Med tanke på hur mycket annat jag har att hantera i tillvaron så tycker jag att jag hanterat ångesten rätt bra ändå?