Igårkväll körde vi en tvättmaskin. Vattnet började rinna över golvbrunnen i tvättstugan långt innan tvätten var klar. Jag stängde utloppet för hon som avloppsvattnet passerar, för att fördröja.
Efter att jag lagt mig tog yngste sonen en dusch. Sedan kpm han och sa: ”Mamma, det låter som det droppar i källaren igen.”
Idag på morgonen konstaterade jag att ja, det gör det. Det droppar – eller rinner – från rensventilen på avloppsröret genom källaren. Golvbrunnen i tvättstugan är fortfarande full. Och det rinner inte undan som det ska i köket heller.
Banken är tveksam till att ge lånen som behövs för att fixa avloppet. De tycker min lön är för liten i förhållande till att jag har en minderårig son att försörja.
Och jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra längre. Jag känner mig inkompetent, korkad, som att jag tagit mig vatten över huvudet genom att fortsätta finnas.
(Allt detta samtidigt som jag försöker vara förälder åt sagda barn, som har det oerhört tufft.)
Living the dream: mardrömsversionen.