Mat som han inte är intresserad av, som slängs ner eller kastas bort. Eller när han hel enkelt inte är intresserad av att äta.
Men en stund senare kryper han gladeligt in och sätter sig och äter maten som hamnat under bordet. Med ett stort flin och glitter i ögonen – för han vet att han egentligen inte ska äta maten när den ligger där, men att det också är svårt att fånga honom där och att jag inte alltid orkar hindra honom.