Jag är glad för att jag fått hjälp. (Visst, det tog några vändor av banka huvudet blodigt och INTE få någon hjälp, men sedan hittade jag rätt personer/vägar.)
Jag är glad för att medicinerna hjälper.
Jag är glad för att jag fått ”någon att prata med” – som hjälper mig och ger mig utrymme.
Jag är glad för att jag får tid och utrymme att hämta mig.
Jag är glad för att det finns förståelse.
Jag är glad för att jag är på rätt väg.
Jag är glad för att jag faktiskt numera åter kan känna mig glad.
Jag är nog faktiskt lite lite lite glad att det blev så här – att jag fick den här chansen att få ordning på saker och ting. Det hade behövts för länge sedan.
(Tack!)
Ja, glädjen går säkert snart över. 
Det är säkert snart något nytt som skiter sig *peppar peppar* 
Bara det faktum att jag vågar uttrycka glädjen gör väl att det borde skita sig – av ren princip. Gå nu liksom inte och börja tro att du ska få ha det bra.