En egen.
Jag har länge sagt att det skulle vara så smidigt med en liten bärbar dator. Att det skulle jag vilja ha, om det fanns. En liten som man faktiskt lätt kan ha med sig.
Nu finns det.
Så nu har jag gått hela hösten och grunnat på det. Sambon har sagt till mig att jag ska köpa mig en. Men jag är en snåljåp, och dålig på att unna mig saker. Behöver jag verkligen en? Och jag kan ju vänta ett tag till, priset sjunker ju fortfarande.
Tills priset uppenbarligen började stiga igen. Då tog jag mig samman och bestämde mig. Jag vill ha möjlighet att skriva på tåget – det är ju den enda tid som är bara min. Tid som ändå bara slösas bort.
Så jag skulle köpa en teknisk pryl, bara till mig själv. Det har jag nog inte gjort sedan jag köpte min första CD-spelare, av bergsprängarmodell, när jag haft mitt första sommarjobb. Det vill säga för uppskattningsvis 16 år sedan. (Den har lagt av nu.) Och för ungefär samma pris – vilket ju innebr att det nu rör sig om betydligt mindre pengar, när man räknar in inflation, plus att jag nu har en riktig lön 
Så i lördags morse åkte jag och köpte den.
Med småbarnsförälderns alla bestyr, så var det inte förrän sent lördag kväll jag hade möjlighet att plocka fram den och testa den.
Satte i batteri. Kopplade in sladd. Tryckte igång.
Tja, något hände uppenbarligen. Men skärmen var svart.
Svart.
Vi tittade i instruktionsbokoch testade olika saker, men inget hjälpte. Inget syntes på skärmen.
På söndagen, efter lussekattsbak och före julskyltning, fick vi klämma in ett nytt besök och byta mot ett nytt exemplar. Redan i affären krävde vi att få koppla in den och se att den funkade. Det gjorde den.
Hemma på kvällen satte vi oss igen för att testa. Jodå, den här datorn funkade. Jag satt och testade runt lite.
Men den verkade ha problem att koppla upp mot det trådlösa nätverket. Sambon skulle titta närmre på det, och jag gick och la mig.
I morse bekräftade han: den här datorn var inte heller frisk. Den del som skulle koppla upp mot det trådlösa nätverket var trasig.
Idag åkte sambon själv för att byta. Och fick först ut en låda med ett före detta demonstrationsex eller liknande, men krävde sedan en ny.
Nu tror jag det funkar. Men jag vågar inte riktigt ropa hej än
En eeegen.
Det känns i alla fall ganska bra 
Jag tror jag är värd det?
Pingback: Sanne skriver » Lördag