”I-landsproblem.”
Ett vanligt nedvärderande ”argument” för att problemet man tagit upp, påtalat, försöker lösa, inte är värt att ödsla tid på. Underförstått: det finns mycket värre problem, som till exempel att folk dör av svält någon annanstans i världen.
Ja. Det finns folk som dör av svält, och av sjukdomar som är lätta att bota. Och en massa andra hemska saker.
Att jag engagerar mig i ”små” saker, som personliga pronomen, nätmobbing mot dem som vågar avvika och sopsortering betyder inte att jag inte engagerar mig i stora frågor. Herregud, jag försöker ju rädda världen också!
(Fast det får man ju inte heller göra. Det är patetiskt istället, att man tror att man är så viktig att man kan göra skillnad på riktigt.)
Men visst, just världssvälten försöker jag inte göra något åt. I alla fall inte i det korta perspektivet. Däremot på lite längre sikt, kopplat till hållbar utveckling och planetary boundaries och sånt. Sopsortering är ju för övrigt en fråga om att försöka sluta kretslopp och få planetens resurser att räcka. Både stort och litet alltså.
Så är det ju för övrigt ofta. Det stora och det lilla hänger samman. Är delar av samma problem, eller symptom på samma systemfel. Att arbeta för att förändra de små sakerna innebär att vi tar små små steg i rätt riktning. Att åstadkomma små förändringar i Sverige innebär att vi fortsätter att vara ett föregångsland. Att vi har kommit långt innebär inte att vi ska skita i att bli bättre.
Om jag inte engagerade mig i det jag tycker är fel i min närhet, så skulle jag faktiskt ha svårt att engagera mig i ”stora” frågor. Att trycka undan det jag har på hjärtat i vardagen skulle innebära att jag skulle behöva trycka undan en ganka stor del av mig själv. Då skulle jag ha svårt att släppa fram de stora problemen. Dessutom skulle jag må sämre och därför inte ha lika mycket energi till andra intressen. Att jag engagerar mig är faktiskt ett hälsotecken.
2 kommentarer
3 pingar
Som någon skrev om vikten av att engagera sig i små saker trots att det finns större och viktigare frågor i världen:
”Jag kan ju inte låta bli att diska bara för att det är mögel i badrummet”.
Jag har dessutom en liten fördom om att de som hojtar högst om ”varför lägger du tid på såna oviktiga saker, tänk på barnen i Afrika!” också är de som gör minst för just dessa barn. Kanske en felaktig känsla, men vad tror du?
Författare
Ja, det är min känsla också.
Apropå att låta bli att diska för att det är mögel i badrummet: Låter man bli disken i den situationen, så är det nog ett klockrent exempel på att problemen kommit att bli en övermäktiga och man fått en depression eller liknande. Och då blir det nog inte mycket gjort åt möglet heller.
[…] Läs också: i-landsproblem […]
[…] förkyld. Inte heller tycker jag att det tar bort andras rätt att gnälla. Det är det här med i-landsproblem: bara för att det finns människor i Afrika som svälter så betyder det inte att vi i de rika […]
[…] Läs även I-landsproblem. […]