Jag slet visst upp ett golv

Vi stod och tittade på väggarna i skafferifarstun. Diskuterade tankarna om att sätta pärlspontspanel på två av väggarna där (mot badrummet och mot källaren, det vill säga de två väggar som är trästomme+masonit) och måla med grön linoljefärg som vi ändå har stående, och att måla de båda putsade väggarna i rummet med vid linusfärg. Jag vill grna få det gjort innan vi sätter tillbaka en massa hyllor och annat i skafferifarstun – det känns som en ”billig” (arbetsinsatsmässigt) renovering.

Och så tittade vi på golvet. Och jag frågade: ”Får jag?” För jag har tittat på det där golvet, den fula gråa plastmattan, som ändå lossnat i kanten sedan länge, så många gånger, men det har liksom inte varit läge. Bland annat för att det varit genomgångsrum till badrummet. Men det är det ju inte längre :-) Nu behöver man bara gå därigenom om man ska till källaren – och källaren är värre oavsett allt, typ ;-)

Och tja, lyfte man i ena kanten så var det masonit under plastmattan, och trägolv under masoniten. Så om trägolvet därunder över huvudtaget var så att det höll ihop så skulle det bara vara att måla det  och ändå ha ett bättre golv än det befintliga. Och i värsta fall så skulle vi få plocka upp ett dåligt trägolv och ersätta det med nyare trägolv – av de rester vi ändå har liggande (det här är ett mycket litet golv…)

Så jag gav mig på det hela, med kofot, hammare och hobbykniv. Bräcka bort lite lister, riva lite plastmatta, bräcka loss masonit. (Nix, inga lager av vare sig lim eller annat som antydde något som skulle kunna vara asbest.)

Det tog mig nog inte mycket mer än en halvtimme (? jag hade ingen koll på tiden!) att få bort plastmatta och masonit. Därunder fanns… två och ett halvt varv brädor; resten av golvet var gjutet. Om man nu ens kan kalla det det…?

Och alltså, de där tre varven, det var liksom inte så att det var växlat. Men den tredje brädan var kluven. Bredare i ena ändan, smalare i andra. Jag antar att golvet blivit dåligt eller nåt – men jag vet ärligt talat inte. Det finns så mycket märkligheter och konstigheter med det här huset, och det mesta lyckas vi ändå aldrig få ihop.

Så nu står vi där med ett lite småmärkligt golv. Där kan vi inte bara rätt opp å ner lägga ett nytt brädgolv. Och visst, vi skulle kunna bara måla alltsammans… men tja – njä. Vi är faktiskt inne på att göra något så märkligt som att lägga golv på nåt så där mer modernt sätt. ”Flytande” brädgolv (så där som man gör med sådana där alldeles för tunna golvbrädor på typ 14 mm). Eller klickgolv. Eller nåt annat sånt där som vi inte kan nåt om. Vi får se. Vi ska diskutera saken och möjliga och omöjliga och konventionella och okonventionella lösningar med byggmarknaden någon av de kommande dagarna.

Men det var nog i alla fall lika så bra att jag rev upp det. Det luktade lite muggigt och skadade nog inte att ta upp och göra om.