Bilerfarenheter från Frankrike

Så hur gick det då att köra bil i Bretagne?
Tja, inledningsvis kan man konstatera att det gick betydligt bättre än jag hade befarat. Redan efter några timmar den första dagen var den värsta nervositeten borta. Och på det hela taget tycker jag att jag redde ut det bra. Inga direkta missöden, och jag kände mig faktiskt ganska bekväm med körandet.

Jag hade förstås ”tur”: det var sällan fråga om riktigt besvärlig körning. På motorvägarna var det bara några enstaka gånger som vi hamnade i riktigt intensiv och lite hetsig trafik, och då varade det inte särskilt länge. Men mer än jag fasade för det så fasade jag för stadskörningen. Små trånga gator, knöliga situationer och ett annat temperament, liksom. Men det blev aldrig riktigt besvärligt. En del i det var att många stadskärnor visst infört ganska stora 30-zoner, vilket var väldigt tacksamt för en ovan förvirrad turist. Jag kunde ta det ganska stillsamt – och de andra omkring mig var också tvingade till detsamma – eller i alla fall tvingade att acceptera att jag gjorde så – eller hur man ska säga.

En annan del i det var jag lyckades behålla lugnet. Lyckades bestämma mig för att behålla lugnet. Lyckades tänka att det var bättre att satsa på säkerhet i första hand, tänka att det inte gjorde något om vi kom fel, tänka att det ordnar sig och vi tar en sak i taget eller nåt sånt. Och det funkade på något vis, så att det inte blev ett problem med körning ens i ganska knepig stadstrafik.

Den franska skyltningen är ofta ganska förvirrande. Men där tog vi en hel del hjälp av de många rondellerna: var vi osäkra så cirkulerade vi ett varv till :-)