Nej, ögonproblemen har inte försvunnit. De har möjligen väl mildrats en aning, men inte försvunnit, och givet att det gått fem månade sedan jag var hos läkare och det var länge sedan jag var påtagligt stressad – vilket var den enda förklaring läkaren kunde hitta – så tyckte jag det var dags att ta kontakt med ögonkliniken i Malmö igen.
Då, i våras, gick det ändå reativt snabbt att få komma dit. Två veckor från att jag var på vårdcentralen och fick remiss, och till tiden på ögonkliniken. (Det kändes inte snabbt då, nej.)
Nu när jag ringde i förra veckan kändes det som att det var rätt besvärligt att jag ringde. Hade det blivit sämre? Nej. Nej, men då behövde jag väl knappast ta upp någon tid? Ja, fast om nu alla varit överens om att det här var konstigt och inte borde vara så, och det gått fem månader och inte försvunnit? Jaja, hon skulle fråga någon, och så skulle de höra av sig.
Och för ett par dagar sedan kom det ett brev. Där står det
Du kommer att bli kallad för besök…
Besöket beräknas ske om cirka 3 månader.
Vi kommer att meddela datum för besöket per brev eller per telefon.
Åhå.
Nå, tack och lov känner jag ingen akut ångest över detta. Inte just nu i alla fall.