Det är fascinerande både vad som sitter kvar och vad som inte gör det. Egentligen har mina händer inga problem att fläta små flätor eller göra inbakade flätor – det är väl som att cykla, har man väl lärt sig… det sitter där. Fast det behöver väckas.
Och musklerna är inte vana. Jag får ont i fingrarna, ont i armarna, orkar inte så långa stunder som jag varit van i konstiga vinklar.
Men långsamt vänjer jag musklerna igen. Det finns kvar. Och det finns flätor i mitt hår igen, då och då.
Hon har små band runt sina handleder
och andra i sitt hår