Havet är oerhört vackert när vi tidigt på morgonen kör in till sjukhuset. Stilla. Bitvis alldeles spegelblankt. Folk som hälsar på här när det blåser brukar undra om det alltid blåser här, men det gör det självklart inte.
Idag får älsklingen en venport inopererad. Det innebär att gårdagskvällens fokus var på hygien: rena lakan på egen madrass i eget rum, dusch och avtvättning med desinficerande, fastande från sent på kvällen, upp tidigt på morgonen, duscha igen och avtvättning med desinficerande. För honom, då. För mig var det distans, ta hand om barnen, somna ensam. Och allmän hygiennoja. Sånt där som jag ångestmässigt är så dålig på ändå: det här med att skulla hålla saker kliniskt rena och inte sabba något ger mig oändligt med noja. Sjukvården är inte mitt gebit, eftersom jag inte klarar sånt. Men nu måste jag trots allt leva med det. Samtidigt som jag så gärna vill få krama på älsklingen.
Och barnen blir uppkörda tidigt och lämnade för frukost på morgonfritids. Inte nog med att världen är upp och ner och hemsk på alla sätt, dessutom ruckas rutinerna…