Drällapåstanochtahandomsigsjälvångest

Dräller runt i Ystad. Älsklingen är på sjukhuset och får sina cellgifter. Jag slår ihjäl några timmar på stan.

Jag är dålig på det nuförtiden. Tänker alldeles för rationellt och snålt. Snålt vad gäller både tid och pengar. Tänker att jag ska använda tiden klokt och effektivt, göra saker som behöver göras.

Går inom en av optikerna. Jag har behövt nya glasögon länge. I vintras var min plan att jag skulle göra det där bara jag kom igenom den där arbetsintensiva perioden fram till slutet av mars. Så långt skulle jag orka och vänta, och sedan skulle jag ta mig den tiden att ta hand om mig själv och skaffa nya glasögon.

Fast sedan blev det inte. Jag hann inte. Eller prioriterade inte. Och tiden rullade på. Och sedan blev älsklingen sjuk. Och sedan blev det semester och jag ville inte slösa värdefulla semesterdagar på något så tråkigt. Plus att man ju måste bestämma vem man ska gå till (eftersom den optiker jag brukat gå till inte finns kvar). Och det är svårt nog i sig, det här att ta ställning och bestämma sig, för man måste ju välja RÄTT™ – rätt pris, rätt kvalitet, rätt för miljön…

Till på köpet gillar jag liksom inte alls att gå till optikern.

Så jag har skjutit på det. Men idag tänkte jag att jag går inom de ställen jag hittar här i Ystad och kollar om någon av dem har en tid under de här timmarna jag ändå går här och dräller.

Hos den första konstaterades att det inte fanns några tider idag, men jag kunde boka en tid imorgon eller på fredag. Så jag bokade en tid på fredag, vilket innebär att vi måste in en halvtimme tidigare till Ystad än vi annars skulle när älsklingen ska kopplas bort från sitt giftdropp.

Detta har jag dåligt samvete över. Jag borde väl gått och kollat de andra ställena också. Inte slösa med gemensam tid på fredag på det viset! – Fast jag iddes inte kolla runt på de andra ställena också. Det är så jobbigt att kräva av sig själv att alltid göra det rätta och det bästa. Så nu ligger tiden på fredg kvar, och jag kämpar med att tycka att det är okej och nog blir bra.

Jag försöker!

Men jag är förbannat dålig på att ta hand om mig själv, ja.

Nå, jag har i alla fall försökt att faktiskt drälla här. Tillåta mig att lite slumpmässigt gå och kolla på klädreorna. (Stångat med mitt samvete i sjutton varv innan jag köpt varsitt par byxor åt barnen. Behöver de verkligen? Är det rätt storlek? och så vidare… Nej, jag är ingen impulsköpare.) Köpt ett par pyjamasbyxor, ett par strumpor och två behåar till mig. (Den enda modell på behå jag faktiskt hittar som jag trivs med och som jag redan har typ fyra av. Och som jag liksom aldrig pallrar mig iväg för att köpa, för att det är så tråkigt. Och pyjamasbyxorna är av ekobomull och sköna, och jag behöver nya.) Ätit en lunchmacka på en gullig innergård, och nu tagit en kopp kaffe på ett fik.

One response to “Drällapåstanochtahandomsigsjälvångest

  1. Pingback: Glasögon för herrar | Sanne skriver

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *