Man bygger nån sorts liv, nån sorts vardag, även i sjukdomstillvaron. En vardag, med rutiner och glädjeämnen och trygghet. En vardag som till och med känns som att den har en framtid och en hoppfullhet. Även när det är små bucklor i vägen då och då.
Och sedan öppnas en spricka i tillvaron. Perspektiven blir plötsligt så skrämmande korta.
Och bortanför ser jag ensamheten torna upp sig. Ensamheten och kraven på att orka vidare själv.
Just idag orkar jag inte ens riktigt vara tacksam.
3 pingar
[…] ← 11 april 2016 […]
[…] jobba 25 % under förra hösten, fastän han säkert kunde sluppit.) Men när det där beskedet kom den 11 april så tyckte nog folk att jag borde sluta jobba. Men det var bara tio dagar till vår STORA […]
[…] 22 juli. Vid det här laget skulle du ha varit död, enligt läkarens dystraste prognos, då den 11 april. […]