Det blev en tidig morgon idag… När älsklingen väckte mig ganska plötsligt trodde jag först att jag hade försovit mig. Men klockan var bara fem i sex, och han väckte mig för att han nyss hade vacknat av att han hade skitont i ena sidan av magen (en ny sorts smärta på en ny plats). Så jag ringde upp hemvårdsteamet, som fick prata med älsklingen. Och till skillnad från tidigare gånger av plötsliga nattliga ont etc så behövde jag nu inte köra honom till akuten, utan hemvårdsteamspersonen i andra ändan sa till äsklingen att stoppa i sig en morfintablett, så skulle sjukvårdspersonen komma om en stund.
Fast det är ju ändå inget roligt att sitta bredvid älsklingen som har panikont och profylaxandas.
Den första sköterskan var här vid halv sju på morgonen. Och senare på morgonen var en annan sköterska plus läkaren här och pratade och undersökte och gav en massa olika mediciner. Och det panikonda har minskat till mindre nivåer, och älsklingen har fått sova och mått bättre och sedan något sämre igen. Och badat två gånger, eftersom varma bad har en allmänt avslappnande verkan på honom. (Han badar ofta nuförtiden. Vilken tur att vi fortfarande har badkar, med tanke på vilken skillnad det gör för honom i det här läget.) Och på eftermiddagen har en sköterska varit här och tagit rutinprover och kollat läget igen.
Vad det var? Kanske att tarmen knölat ihop sig på något sätt i den allmänt besvärliga situationen, kanske något som lite grann delvis har en komponent av förstoppning eller också inte, kanske njursten, kanske något annat. Ganska oklart. Tror jag. Om jag hängt med i alla turerna.
Jag känner mig ganska trött efter att ha vaknat för tidigt på ganska märkligt sätt.
Jag har jobbat mellan varven, i alla fall. Och jag känner att den knepigaste biten med det nog är att jag liksom aldrig riktigt vet när jag börjar och slutar arbeta, för allting som händer händer utanför min kontroll. och så måste det ju vara. Men det gör det svårt att veta hur många timmar det egentligen är jag jobbat. Jag får gissa och höfta. Och det tycker inte det plikttrogna samvetet om :-( Näst svårast jobbmässigt är att hålla tråden i det jag gör under de här förutsättningarna :-D
Och om det jag skriver ovan är rörigt och osammanhängande, så skyller jag helt på trötthet ;-)
Pingback: Det jag kanske borde gjort annorlunda | Sanne skriver