Och jag ser gamla par på stan, gamla och skruttiga människor med rollatorer och käppar, som staplar sig fram. Och jag är avundsjuk på dem, för de har kvar varandra, och det är viktigare än all skruttigheten.
Stundtals är jag till och med avundsjuk på dem som blivit övergivna, där partnern varit otrogen eller bara stuckit. För de har i alla fall någon att kunna vara arg på, någon att skylla på – ja, de kan rent av vara arga på den de saknar. Och då är det kanske lättare att avskärma, stänga av, bli av med känslorna?
One response to “Avundsjuka”