Vill ingenting.
Har ingen lust. Ingen strävan. Ingen längtan. Ingen drivkraft.
Depression kallas det, va?
Bara längtan efter att vilja, orka, leva igen. Längtan att hitta tillbaka till det där som gör att det känns kul och meningsfullt och bra att finnas.
Utan dig.
Jag måste klara det utan dig.
Jag måste vilja det utan dig.
För jag måste överbevisa dig. Du får inte ha rätt i att det är värre för oss som blir kvar. Jag går inte med på det.
2 responses to “Utan dig”