Och det gör så ont med alla saker som ska avslutas eller bytas namn på. Saker där jag ändrar så att de ska gå till min mejl eller stå i mitt namn. Eller som att din facebooksida nu är en minnessida istället för en vanlig sida. Varje gång jag gör en sådan ändring så känns det lite grann som att jag dödar dig en gång till.
Jag har fortfarande inte gjort något åt ditt mobilabbonnemang. Jag antar att jag ska avsluta det – det är liksom inte så att någon av oss behöver det eller att det är särskilt fördelaktiga villkor. Och ingen av oss vill väl liksom att någon ska ringa och söka dig av misstag på numret. Men ändå… Du har haft samma mobilnummer sedan innan vi träffades. Det där är mobilnumret du ringde från när du trampade på i spetsen för nya studenter som du visade runt i Linköping när vi var nyförälskade. Det där är numret du ringde från när du kom på överraskningsvisit den första julen. Det där är numret där du alltid funnits… Ska jag radera det, liksom?
One response to “Det känns som att jag dödar dig, igen och igen”