Läser vidare i Sydsvenskans serie om skärmtid. Som det här:
3. Facebookbanta. Du behöver inte gå ur, men ha en helt skärmfri dag i veckan.
– En vuxen spenderar ungefär 75 minuter per dag på Facebook, men bara 17 minuter fokuserat på sina barn. Vi fastnar ofta vid skärmen samma tid varje kväll. Det är en rutin vi kommit in i och måste bryta. Gör något aktivt istället för Facebook. Om ni är ett par, ge varandra en massage och gör sedan en reflektion efteråt. Då märker ni att det var bättre än att sitta vid skärmen och kommer att göra om det. Om skärmen lockar mer är det nog fel på förhållandet.
Ja. Vi vet. Det är FULT att umgås via facebook. Det är däremot inte ett dugg fult att lägga motsvarande tid på att glo på TV för att man är trött och vill sitta ganska passiv och egentligen inte bryr sig om vad det är på TV:n utan bara sjunkit ner i soffan och stirrar framför sig.
Något blir genast fult så fort det involverar dator eller telefon (ja, om man inte pratar i telefonen, förstås). Att sitta och umgås i TV-soffan och diskutera det man ser på TV är bra och socialt. Om man däremot diskuterar det man ser på TV via sociala medier, med vänner man har i andra delar av landet eller världen – som till exempel lång trådar om Eurovision tillsammans med andra som älskar att analysera musiken, kläderna, surheten i tonerna – då blir det genast per definition FULT.
Att sitta i soffa och diskutera med sin älskling via facebook, och samtidigt ha med en mängd vänner som sitter i andra soffor på andra ställen, det är också per definitiom FULT.
Eller att min reflektion över tillvaron hamnar här i bloggen, där jag kan dela den med alla som är intresserade – och där min älskling åtminstone tidigare kunde läa den alldeles strax efter att jag skrivit ned den – det är också FULT.
Och hör du experten, det var inget fel på mitt förhållande. Numera har förhållandet ett stort fel, och det är att min älskling är död. Men han levde tills han dog, både via skärmen och på andra sätt.
3 kommentarer
1 ping
Ja! Heja! Håller med!
Åh, men så tröttsamt! Det ser väl inte likadant ut i alla familjer heller. Spenderar man som jag ett flertal kvällar i veckan ensam fast man är en del av ett par tycker jag att det är FINARE att ha kontakt med omvärlden än att inte ha det. Efter en eftermiddag och kväll med mina barn orkar jag faktiskt inte prata med andra, för mina barn är av den pratsamma sorten, så jag orkar inte lyssna mera ibland, varken på tv eller i telefon, däremot går det fint att kommunicera via nätet. Förresten har mina vänner ju också annorlunda liv och andra tider, och det kanske inte passar dem att prata när jag orkar?
Jag tycker det är FINT att ha fått kontakt med vänner från skoltiden.
Det är FINT att kunna ta del av andras liv, tillvaro och tankar.
Det är FINT att jag via Facebook har börjat höra av mig till släktingar med vilka mina föräldrar tidigare skött den mesta kontakten, utom julkort från mig med familj.
Det är FINT att jag kan läsa och se vad mina vänner, som jag flyttat ifrån, har för sig till vardags.
Och hur mycket tid spenderade vi själva med våra föräldrar egentligen?
Jag undrar om inte en stor del av de där 75 minuterna tillbringas på ställen där man ändå inte har möjlighet att umgås med sina barn, pendligen till jobb, en kvart på lunchrasten, fem minuter i butikskön, etc. Formuleringen i artikeln är intressant också: ”*spenderar* 75 minuter på Facebook” vs ”17 minuter *fokuserat* på barnen”. Äppeltid och pärontid, liksom?
[…] ← FULT […]