Skärmtidsregler

Apropå det här, så här ser våra skärmtidsregler för barnen ut i vanliga fall:

Två vardagar (måndag-torsdag) och en dag på helgen (lördag-söndag) får de ha speldag. De får själva välja vilka dagar de ska ha som speladagar utifrån detta, anpassa från vecka till vecka och ta ansvar för att dimensionera och hålla reda på när de ska spela etc.

De dagar de har speldag får de spela ganska länge. Det finns ingen exakt maxtid, för poängen är att man ska kunna få lov att gå in i det man gör och spela/bygga/vad det nu är man gör på allvar. Inget duttande, liksom. Generellt sett innebär det att det är okej att sitta längre på helgen än en vardag (av praktiska skäl, liksom).

I ”spelande” inkluderas datorspel, TV-spel, plattspelande, youtubetittande etc. Däremot inkluderas inte skolarbete, kolla mejl, följande av sociala medier man är involverad i etc. (Det är inte så mycket sociala medier för deras del.)

Fredagar är lite utanför regelsystemet. Anledningen är att större delen av familjen brukat gilla att titta på sådana här primetimefrågesporter på SVT – medan minstingen brukar tycka det är skittråkigt. Därför har han haft lov att spela eller annat då. Och även i övrigt har fredagen fått flyta lite fritt – fredagskvällen ska ju vara lite avkoppling från rutiner och krav.

Även om man har speldag ska man vara behjälplig med det som behöver göras, ta hand om sina saker och sköta sina sysslor. Och speldagarna behöver också anpassas till vad som händer i övrigt – man kan inte hävda ”jag vill inte att vi ska åka på utflykt, för jag tänkte ha speldag idag”.

Generellt sett har det här funkat bra. Betydligt bättre än många andra varianter vi testat. Den här modellen har ett givande och tagande, ett eget ansvar, och saknar däremot blindstirrande på exakta tider.

Och intressant nog är det sjuåringen som hanterat det egna ansvaret och planerandet bäst – medan tolvåringen är den som alltid tänjer på det, smiter undan på sitt rum så att vi inte vet vad han gör (fast vi anar) och så där.

I det nuvarande läget (sorg, kris, bearbetning, allt är för jävligt) har jag dock släppt på reglerna. Sagt att det är okej att de spelar mer, för jag vet att de behöver det. De får spela alla dagar och betydligt mer än jag i vanliga fall skulle tycka var okej. Och den utsträckta handen känns som en avryckt arm…