Vi grillar blandade korvar och äter potatissallad och rädisor och avocado och sparris och alla möjliga godsaker på den nya lilla uteplatsen.
Ungarna gör egna pilbågar och springer runt i trädgården och skjuter och leker med varandra.
Lärkan står högt upp i luften och drillar.
Det är förbannat idylliskt på ytan.
Det känns lite som en skräckfilm. För under ytan lurar liksom hela tiden något helt annat.