Stundtals tror jag att jag överlever huvudsakligen på notifieringar. På kommentarer i bloggen. Notifieringar på facebook och mentions på twitter. På den där lilla kicken det ger att någon velat säga mig något.
Bekräftelse. Bekräftelse på att jag finns och lever, bekräftelse på att någon ser mig, bekräftelse på att jag inte är ensam. Eller bara rätt upp och ner bekräftelse.
Och ja, det där är ju fult. Precis som så mycket annat är det fult. Det är fult att ha bekräftelsebehov, och det är fult att leva för kickarna.
Fast jag tänker att det finns så mycket farligare sorters kickar man kan ta till när livet är för jäkligt. Jag tänker att det är okej att hämta lite kraft från de där kickarna, kraft som får mig att orka en stund till.
5 responses to “Ibland tror jag att allt som får människan att stå ut är dåligt”