Hur fan kunde du?

Älskling, hur kunde du gå och dö ifrån mig på det här jävla sättet? Hur fan kunde du?

Ja, jag vet. Det var inte hans fel. Han kunde inte hjälpa. Inte alls. Han ville inte det här. Inte på något vis alls.

Men jag är arg. Och ledsen. Så fruktansvärt arg och ledsen. Så ända in i djupet av själen bottenlöst arg och ledsen och besviken. Var ska jag göra av det? Vem ska jag vara arg och ledsen och besviken på?

Kan det inte vara lite okej, lite rimligt, att jag kan få rikta en liten gnutta av ledsenheten och ilskan och besvikelsen mot honom? Inte bara mot mig själv?

Jag tror till och med att han skulle tycka det. Jag tror till och med att han kanske skulle föreslå att jag slog litegrann på honom. Så där lite symboliskt, liksom.