Sömnen och tröttheten

Jag har ett nästan omättligt behov av att sova. Det känns som att jag skulle kunna sova nästan hur mycket som helst.

Eller kanske ändå inte. Stundtals ligger jag kanske mer och dåsar, slumrar, försöker klamra mig fast vid sömnen och tröttheten.

Jag gissar på att det liksom fyller flera olika funktioner. Bearbetning. Återhämtning efter en påfrestande tid. Verklighetsflykt. Fyllande av det stora hålet som uppstått bredvid mig. Och så vidare.

Men nu försvinner möjligheten att gå och sova när jag lämnat barnen på skolan. Imorgon är det skolavslutning, och då ska jag förstås vara med… På torsdag har jag läkarbesök i Malmö och måste hålla mig vaken. Och den dagen är det dessutom meningen att jag ska börja jobba. Tre timmar om dagen. Hemifrån. Jag vet inte om jag är redo. Vet inte om jag klarar det. Men jag antar att det är dags att göra ett försök.

Och på måndag börjar simskola för sjuåringen. Klockan nio varje morgon ska vi vara på plats på badet, i tre veckor framåt.