Bucket list

En Bucket List är väl, efter vad jag förstår en lista på saker man vill hinna göra innan man dör. Och det är inte en sådan lista jag ska skriva. Jag vill inte skriva en lista över vad jag ska hinna innan jag dör. Man vet aldrig när man dör, och jag vill inte att livet ska vara bara en att göra-lista.

Men jag vill skriva en lista över saker jag faktiskt vill göra. För att det finns saker jag vill göra. Även om jag just nu inte klarar av att göra dem, för allt känslomässigt dravel som liksom står i vägen. För att andra ska kunna se listan och kanske se var och hur de kan finnas för och med mig och kanske få saker att hända framöver. Hjälpa mig över några trösklar. Få mig att våga göra saker som jag älskar eller tror jag skulle älska men som samtidigt gör så ont att jag inte vet om jag vågar. Och så där.

Studion. Jag vill få ordning på studion. Det där rummet längst in, belamrat med datorskrot och mer eller mindre fungerande synthar och inspelningsutrustning och sladdar och skräp. Jag vill få ordning på det, få uppställt en fungerande inspelningsstudio och lära mig hur sakerna funkar. Och bli av med sakerna som är i vägen och inte gör någon nytta. Och så behöver jag hjälp att hantera att det aldrig blev klart så länge du levde.

Spela in skiva. Jag vill spela in skivan ”Sånger från sorggropen”. Ja, den ska heta så. Möjligen skulle den kunna heta ”Ylandet från sorggropen”, men det låter inte lika bra.
Och den ska vara full av de där sångerna som verkligen gör ont. Hur nu det alls ska funka, när alla sådana sånger bara får mig att storgråta på ett sätt som gör all sång omöjlig.
– Allt vad vi på jorden äge.
– Missing.
– Mor dansar.
– En kråka flög.
– Caramel.
– Att fånga en fjäril.
Och en massa andra jag inte minns just nu.

Ta upp lussandet och julsjungandet och majsjungandet. Jag brukade älska att gå luciatåg. Och för många år sedan – det är en lång historia – så började jag ta egna initiativ till lussande på olika ställen. På tåget till Göteborg. På stan, där jag ställde mig och sjöng på luciadagen – bara för att jag ville. Och jag tog med mig andra i mina vansinnesgrejer också.
Jag vill göra det igen. Och jag har under många år velat göra motsvarande både under julen – typ Caroling eller gamla tiders svenska tradition att gå runt och sjunga staffansvisor på staffansdagen. Det finns så många fina sådana sånger. Och roliga.
Och på samma sätt vill jag göra kring 1 maj. Maj, var välkommen!

Skriva. För länge sedan, när jag gick i högstadiet, började jag skriva böcker. Jag har en färdigskriven (och flera gånger omskriven) bok, och nog flera andra påbörjade. Jag är inte nöjd med någon av dem. Och jag är en långt bättre skribent nu än för 25 år sedan. Men skrivandet finns där. Och någon gång hoppas jag att jag vågar kasta mig utför stupet, vågar ta mod till mig och ignorera alla mina krav på hur perfekt det måste vara för att få vara, och våga ge mig på bokskrivandet igen.

Ja, sedan finns det förstås en massa ”smått”. Mysiga kvällar med läsning för barnen och brasa i kaminen. Vänner att umgås med i orangeriet eller på en nyrenoverad veranda. Komma ifrån känslan av ensamhet, saknad, överblivenhet. Känna riktig glädje igen. Sådana saker. Inte små som i enkla, tvärtom, men inte heller saker som riktigt hör till den här listan.

Och listan ska säkert fyllas på. Men jag kände att det var läge att börja skriva ner den i alla fall.