Apropå förra inlägget, så är det här de saker jag kan minnas att älsklingen sagt som är relevanta i sammanhanget. (Inte ordagrant. Just nu lyckas jag inte fånga tag i de formuleringar jag egentligen vet att han använt.)
Jag vill inte att min cancer ska hindra dig från att fortsätta leva och göra de saker du tycker om att göra.
Det är värre för er som blir kvar [än för mig som dör].
Ja, och så de saker han brukade återkomma till när jag hade det jobbigt på olika sätt:
Var inte så hård mot dig själv!
Ställ inte så stora krav på dig själv!
Du gör bra.
Och förmodligen ungefär nåt sånt här:
Folk. Strunta i dem. Det är de som ska skämmas, inte du.
Inget skuldbeläggande. Bara motsatsen.
Pingback: Titanic | Sanne skriver