Mejlar en gammal kursare som jag inser inte nåtts av nyheten om älsklingens död. I hans bedrövade svar skriver han bland annat:
… sist vi träffades (måste vara en evighet sedan) kändes det som att ni var gjorda för varandra. Svårt att sätta fingret på. Något med tajmingen och balansen er emellan. Det gjorde mig glad för din skull.
/—/
Jag kan bara förstå att du lider och kämpar för att hitta din plats i livet igen. För när man har varit en del av en tvåsamhet måste det vara otroligt svårt att plötsligt stå ensam och försöka hålla balansen utan det stöd man vant sig vid att lita på ska finnas där.
Det fångar ganska mycket av det. Den totala självklarheten i något grundläggande i tillvaron, i alla de små små sakerna.
Och nu är inget självklart längre. Ingenting.
One response to “Nu är ingenting självklart längre”