Livet har lärt mig att man måste hålla ihop. För om man bryter ihop och visar känslor – blir arg, ledsen, upprörd, eller inte gör det man ska – så får man en sån massa skit för det och det används ständigt emot en.
Problemet är att det innebär att man lär sig just att hålla ihop. Och därmed uppvisar jag inte ”sjukdomsbeteende” som läkaren konstaterade häromdagen. Alltså: det syns inte utåt på mig när jag har ångest etc. Och då finns det inte ”objektiva fynd” av det slag FK vill ha.