Låg och vilade på sängen. Bredvid studsade Simon – lite stissig av den allmänna situationen. Och så tappade han balansen när han försökte nå taket – och trillade med armbågen rakt in min mage.
Aj!!!
Rädd.
Nä, det ska väl inte vara någon fara. Bebisen rör sig ändå därinne, och jag har inte börjat störtblöda, typ.
Annars har det onda ökat på igen – mer tydliga förvärkar. Antar att effekten av panodilen avklingat, så jag har nyss tagit två nya. Lika bra att spara på krafterna till de riktiga värkarna.